Idag har det varit begravning för min farmor i Ornunga. Fint och sorgligt såklart men ändå skönt att hon efter nästan 99 år fick lämna livet här på jorden. Solen sken när vi sänkte kistan och det var så fint tyckte jag. Efter var det minnesstund som var väldigt fin och trevlig. Nu sitter jag på tåget upp till Umeå igen och det känns segt. Segt att göra en till lång resa, segt att åka från alla och segt att tacklas med allt som kommande vecka kommer innebära. Jaja, det blir nog bra. Det ska bli så skönt att vara hemma i helgen iallafall!