Elin Linde

I morse när jag vaknade frös jag som sjutton. Hallå, vad hände där, mitt täcke är liksom gjort av dun och är superskönt och varmt. Det var nog inte fel på täcket utan snarare på mig. Den här sjukheten verkar vara här för att stanna. Så tråkigt och inte alls bra tajmat till tentan som är i morgon. Jag får hoppas att det kan gå ändå och att bacillerna försvinner snarast möjligt. Nu vill jag kunna träna, hoppa och springa som jag vill. Boas håller mig sällskap idag och på lunchen var vi ute och gick i det vita landskapet som håller på att smälta bort. Hur går det till när temperaturen går från -8 till plus två på knappt en timma? Det borde inte vara okej. 

 

Kram på er från en lagom butter Elin.